Dag i almanackan

Dagen för en persons namn är en dag som enligt Almanackens namn är tillägnad en persons namn. Detta händer i traditionen av den Romersk-katolska kalendern. Titelns längd skapades och trycktes på privata initiativ i Sverige. Sedan igen, publicera almanackor med ytterligare nominella längder gratis, som två gånger gjordes av stora bokförlag. Inget nytt försök att popularisera namnlängden ska dock kunna försvara sig mot den namnlista som upprättats sedan millennieskiftet och ibland reviderats av namnlängdsnämnden, en del av Svenska Akademiens verksamhet.

Följaktligen har Sverige en enhetlig namnlängd i praktiken. Gamla namnsdag Firande [redigera Vikitext] seden att fira namnsdag har sitt ursprung i den tidiga kristna kyrkan, närmast att minska vikten av födelsedagsfirande, som uppfattades som en hednisk och icke-kristen rit. Firandet av Epiphany Day och namnsdag ansågs lämpligare än firandet av en födelsedag, "i ett jordiskt liv som skylldes av arv." Varken namnfirande eller födelsedagsfirande var av dag i almanackan betydelse i Skandinavien under medeltiden, och de tidigaste exemplen på att namnge dagfirande i Sverige är tal och mestadels i högre dag i almanackan.

Sedan dess har betydelsen av att fira namnsdag varierat mycket i olika delar av landet, mindre ofta i sydvästra Sverige och i olika sociala kretsar, vanligare i städer och den borgerliga miljön. Titeln i almanackor är [redigera redigera Wikitext] från till, ett stort antal almanackor i Sverige publicerades på ett privat initiativ. Tidigare användes förändringar i naturen - årstiderna och solen och månen - för att spåra hur mycket tid som gick mellan en händelse och en annan och för att komma ihåg viktiga stunder inom jordbruk, hushåll och djurhantering.

Bland annat räknade de sommar och vinter, nymånar och fullmånar. Kalendern för den kristna kyrkan. De gamla populära sätten att markera och hålla reda på den tid då under århundradena förenades med kyrkans era. Den kristna kyrkan hade en kalender som måste följas, bland annat fick söndagen sin religiösa karaktär, till exempel en helg och en vilodag, då kyrkobesök skulle äga rum.

Ett annat stort antal helgdagar - minnesdagar-följde kyrkans kalender, dagar som påminner om Jesu liv och existens för de första kristna, och ersätter också hedniska partier som tidigare upprepades. Antalet helgdagar varierade under hela året, under en viss period var det den längsta tiden då arbetet vilade och helgvärlden rådde. Runstavar det var för folket i landet att inte glömma att helga kyrkans dagar - annars kan du straffas.

Detta var inte uppenbart för bönder och andra som levde som ett resultat av naturens förändringar och den nödvändiga upprepningen av arbetet, särskilt inte innan det fanns tryckta skrifter och allmän läskunnighet. Kyrkans organisation har gjort sina kyrkor i varje församling, kyrkklockor och präster som påminner. Ett annat verktyg var de så kallade kalenderstängerna, en slags evig kalender.

De består ofta av ett trärör eller en pinne, där de enligt ett genialt dag i almanackan har snidade drag och fotspår för att hålla reda på dagarna. När de introducerades i Sverige var Runskriften levande, och runor användes som tecken på stavar, vilket gav dem termen stavar. Julian och gregorianska epok de flesta kalendrar i mänsklighetens historia är baserade på astronomiska observationer och beräkningar och använda dag i almanackan, månad och år som de viktigaste perioderna.

I månkalendern är dagen och månaden utgångspunkten för beräkningen, medan solkalendern är baserad på dag och år. I solmånekalendern är alla tre divisionerna lika grundläggande. Kyrkokalendern som infördes i Sverige följde den så kallade Julianska eran, solkalendern, som i det romerska riket Julius Caesar. Det beräknade året är flera dagar, med en skjutdag vart fjärde år.

Beräkningen matchade emellertid inte exakt den tid det tog för jorden att kringgå solen, och efter flera århundraden flyttades årets dagar, så att kalendern inte längre motsvarade astronomiska synpunkter från jorden. Under föreställningen var den redo att vilseleds, och en ny era skapades - även denna solkalender. Av olika skäl skjutits detta upp tills den sista delen av den gregorianska eran infördes i Sverige.

För att få årets dagar att stämma när den gregorianska eran skulle införas i Sverige raderades de sista elva dagarna i februari - vilket resulterade i en tillfällig uppdelning av alla dagar efter det. Almanackor och längden på namnet från mitten av seklet började tryckta almanackor nå ut till bondehem när allt fler blev läskunniga.Tidiga almanackor hade ofta tyska modeller, och längden på titlarna, som ursprungligen togs från den medeltida kalendern, fångades också.

Många utländska namn med religiös erfarenhet har satt sin prägel på den svenska kalendern.