Förskrivning av hjälpmedel lagar

Publicerad Maj 14, förskrivning AIDS, förskrivning AIDS, är en hälsoåtgärd inom försvagning, rehabilitering, hälsovård och behandling. Regionerna och kommunerna i varje region ansvarar för att erbjuda stöd till invånarna i regionen. När medicinsk utrustning testas individuellt och ordineras till en person kallas de hjälpmedel. Det här är produkter som kräver särskild vårdkompetens för att bedöma behovet av ansträngning, att försöka, informera, instruera och träna, och att övervaka funktion och utvärdera funktion och nytta, det vill säga receptprocessen.

Eftersom ett hjälprecept är en del av hälso-och sjukvården måste den som ordinerar hjälpmedel känna till och ta hänsyn till ett antal regler och föreskrifter, bland annat patientsäkerhetslagen, patientlagen, patientlagen, Medicintekniklagen med flera. AIDS tilldelas av både regioner och kommuner. Hälso-och sjukvårdsdirektörer har politiskt definierade lokala regler som inkluderar vilka medicintekniska produkter som finns tillgängliga för förskrivning, vem som kan ordinera dem och vilka självrisker en patient kan betala för AIDS-lån.

Vilket utbud som finns varierar över hela landet. Samarbete mellan regioner och kommuner regioner och kommuner har förskrivning av hjälpmedel lagar ett långsiktigt sammanhängande samarbete inom hjälpområdet. De vanliga samarbetsformerna är gemensamma råd, samarbetsavtal och kommunala fackföreningar. Det bör finnas rutiner som säkerställer att receptet följs och utvärderas tills behovet har upphört eller att ansvaret för patienten har övertagits av någon annan HSLF-FS, reglering av ändringar Hslf-FS Göteborgs Stad, Göteborg primärvård Gufenburg.

och Förskrivning av hjälpmedel lagar Universitetssjukhuset har tagit fram en analysmodell för uppföljningsbehov som ger stöd vid ärendeavslut och vid behov fortsatt uppföljning. Modellen beskrivs i National Council for Health and Social Security Prescription Support [4]. Information och deltagande. Patientlagen ska stärka patientens ställning, förbättra patientens integritet, självbestämmande och delaktighet i vårdmötet.

Vårdgivaren är skyldig att lämna information till personen och måste lämna information som är anpassad till ålder, mognad, erfarenhet, språklig bakgrund och andra individuella förhållanden. En person ska kunna välja hjälpmedel, ska kunna öva på att använda sina hjälpmedel. Förövaren bör också informera dig om vilken tjänst som är tillgänglig och till vem du kontaktar, om det finns några frågor.

Processen börjar när behovsbedömningen är klar och beslut har fattats om att behoven ska tillgodoses med hjälp av hjälpmedel. Utnämningsprocessen omfattar olika delar: Testning är en bedömning av vilka hjälpmedel som uppfyller en persons mål och behov. Sätt detta i relation till andra åtgärder som kan vara relevanta, till exempel rehabilitering och bostadsanpassning.

Välj lämplig hjälp tillsammans med personen och anpassa den till personen. Samordna med tidigare hjälpmedel och andra insatser som hemtjänst eller skola. Särskild anpassning, om det behövs, för att initiera och utfärda instruktioner. Godkänn före användning. Information - informera muntligt och skriftligt den person som ska använda verktyget och de anhöriga om användningen och säkerheten.

Instruktion och övning-Presspiratorn instruerar och utbildar en person i den aktiva användningen av instrumentet. Det kan vara hur verktyget sätts ihop eller hur batterierna byts ut. Uppföljning och utvärdering-Presspis följer och utvärderar funktion och nytta. De lagstadgade målen uppnåddes och tillhandahölls korrekt. Detta kan till exempel göras genom att olika recept arbetar tillsammans i receptprocessen.

De första stegen kan hända med en vårdgivare, som sedan överför till det han överför till en annan vårdgivare, som till exempel ansvarar för uppföljningen. AIDS-leverantörer har ofta tillgång till bruksanvisningar på andra språk eller tolkar eller alternativ, och det är också nödvändigt att använda ytterligare AKK-kommunikation.