Honungsbin och vildbin

Läs mer om fakta. Enligt Mae Rundlaf, forskare vid Lunds universitet, behövs inga foton på alla bin-inte ens våra vilda bin, eftersom det finns både honungsbin och vilda bin. Men samtidigt verkar det som att alla bin - inte bara vår Tambin - risk minskar antalet. Om alla bin dör kan vi vara utan frukt, bär och grönsaker, vi måste leva på spannmål och naturen blir en mindre färgstark plats när blommande växter försvinner.

Bin pollinerar i princip många av våra växter, vilket innebär att de flyttar pollen från en växt till en annan så att träd, buskar, blommor och våra grödor blir befruktade och kan hysa frön och frukter. De gör oss till en ovärderlig ekosystemtjänst. Från tid till annan används rapporter om Tambins massdöd både för honungsproduktion och för en ytterligare pollineringsresurs.

Hela kolonier dör plötsligt eller överlever inte vintern. Forskare fruktar nu att antalet vilda bin också minskar. Men det är mycket riskabelt att förlita sig på en art. Idag vet vi inte hur utbredd bristen på pollinering är i våra grödor. Vad Rundlef och hennes kollegor kan se är att rödklöverskörden under de senaste nittio åren först har ökat avkastningen per hektar och sedan minskat igen, medan spannmålsskörden fortsätter att öka.

Skillnaden mellan dessa grödor är att rödklöver är helt beroende av insektsbestämning, främst från humle, liksom humle, medan spannmål pollineras av vind. Men samtidigt vet vi att det har skett dramatiska förändringar i humlesamhället med färre arter, säger Major Rundlaf. Bisamhällen förändras förmodligen hela tiden, men det har skett stora förändringar under de senaste sjuttio åren.

Med hjälp av gamla studier av rödklöverodling i hela Sverige har forskare visat att humlesamhället har gått från många arter med en jämn fördelning mellan dem i tal, honungsbin och vildbin ett mindre antal arter, där arter dominerar upp till 90 honungsbin och vildbin på ett sekel. Flera studier runt om i världen har åtminstone visat att biens artsammansättning har förändrats under det senaste århundradet.

Den höga tätheten av honungsbin kan tömma tillgången på pollen och nektar och påverka blommarternas beteende och valet av värdväxter för vilda bin. Detta indikerar att konkurrens pågår, men avslöjar inte mycket om konkurrensens långsiktiga effekter på vilda bin. Flera studier som har studerat effekten av honungsbin på reproduktion av vilda bin visar olika resultat.

Vissa studier har visat en negativ inverkan på utvecklingen av humlekolonin, vilket kan vara förknippat med en kränkning av befolkningens långsiktiga utveckling. De flesta empiriska europeiska studier har visat att tätheten hos vilda bin minskade med en hög densitet av honungsbin, men inte alla. Vissa studier har visat att fördelningen av vilda bin i landskapet har förändrats till följd av konkurrens, men inga studier har visat att vilda bin har ändrat sitt beteende när de fällde under dagen.

Även om vissa studier inte visar någon effekt på artrikedom eller mångfald, visar andra en minskad mångfald av vilda bin i närvaro av honungsbin. Vi noterar att många av de europeiska studierna är korlamin, som ibland lider av brist på replikations-och kontrollområden. Vi hittade bara ett fåtal väldokumenterade experimentella europeiska studier med kontrollområden, vilket innebär att bevisbasen är tunn.

Därför är det svårt att dra några definitiva allmänna slutsatser om de långsiktiga effekterna av honungsbinodling på vilda bipopulationer och i vilken utsträckning honungsbin leder till en minskning av vilda bipopulationer. Men de flesta observationsstudier, liksom väldokumenterade experimentella studier, betydelsen av data, betydelsen av ovanstående data, pekar enhälligt på de negativa effekterna av honungsbin på vilda bin.

Resultaten överensstämmer till stor del med litteraturöversikter som genomförts i en global riktning. Därför är det mycket viktigt att arbeta med detta problem, både genom riktad forskning och utveckling av verktyg för att begränsa och mildra negativa effekter och skapa förutsättningar för en coxcomb mellan biodling och närvaron av vilda bin. För att mildra de negativa effekterna av honungsbin på vilda bin som ett resultat av konkurrens om resurser visar studier noggranna överväganden när man lägger honungsbin till områden med hotade populationer av vilda bin som använder samma värdväxter som honungsbin för att tillämpa de nödvändiga Honungsbin är en gemenskap av bin upp till 1.

Mer kunskap behövs för att ge rekommendationer om vad som kan leda till samexistens av produktiv biodling och närvaron av vilda bin.

Först och främst finns det ett behov av experimentella studier som undersöker hur den kontrasterande tätheten hos honungsbin påverkar den fysiska formen hos vilda bin för att kunna agera för att bedöma hur och när honungsbin påverkar den långsiktiga populationen av vilda bin.Vi betonar behovet av dosresponsstudier som studerar effekten av densitetsgradienter i honungsbin med tillräcklig kraft för att upptäcka signifikanta biologiska effekter.

Experiment behövs också för att studera hur blommiga resurser i landskapet förändrar konkurrensen.